Utdrag från Föreningens 10-års jubileumsutgåva.
Text: Nils Danielson

Abborresjöns fiskevårdsförenings vatten ligger inom det ca 22 km2 stora Risveden - området, alltjämt en av Västsveriges största vildmarker, full av mossar, sjöar och hällmarker, ställvis röjd och odlad.

Under de senaste femton åren har så kallad kalhuggning mer och mer påbörjats - tyvärr. Delar av Risvede, t.ex. Klevsjöområdet och Ramdalen vid Skäfthult påminner mycket om "Trolltiven". naturvännerna vill gärna få detta område fridlyst innan skogsbruk och sommarstugor blir för närgångna.

Sjöar, såsom Stora Kroksjön, Abborresjön och Tinnsjön är bland de finaste vatten vi har i denna del av landet. Domänverket har välvilligt aktat de närmaste omgivningarna runt Stora Kroksjön under sina skogsavverkningar och Ale kommun har här möjlighet att ingripa och rädda området för kommande släkten.

Risveden - Myrkvid, som det tydligen fordom kallades, har omtalats långt in i en grå forntid. Vid c:a 1000-talets mitt genomkorsades Myrkvid av Styrbjörn Starke (jombsviking) bl.a. efter att ha landat vid kusten med 1200 skepp, vilka han lät bränna innan han begav sig mot Fyrisvallarna där han besegrades av svenske kungen Erik Segersäll. Uppgifterna om detta nedtecknades först ett par århundraden senare enligt islänsk litteratur och de s.k. Styrbjörns pàttr.

Under 14-1500- talet och även 1600-talet har krigshandlingar förekommit i Ris-veden. Här var ju gränsland och gräns-fejder så gott som en daglig företeelse. Området var sedan länge fruktat för både rovdjur och stigmän. Det är alltså i en sägenomspunnen mark föreningen har sina vatten och här har sportfiskarna faktiskt ett eldorado.

 Genom att området ligger så nära städerna Göteborg, Kungälv och Alingsås, med numera utmärkta bilvägar är det lätt åtkomligt.

Bebyggelsen i själva Risveden är av ringa omfattning och var nog betydligt större för 3-4000 år sedan, vilket de olika gravplatserna vittnar om. Det finns bl.a. ett femtiotal rösen i närheten av Hällebäckahult. Flintredskap har hittats och även av trädstammar urholkade kanoter.

Du kan tänka på detta när du står med ditt flugspö, att just där stod kanske en skinnklädd yngling för 4000 år sedan med en rev av sena och en krok av ben eller flinta.

Redan på femtiotalet gjordes de första trevande försöken att bilda någon slags förening för fiske och då i första hand gällde det abborresjön. Med det dröjde ända till år 1967 innan det lyckades.

Den 5 september 1967 bildade Nils och Leif Danielson tilsammans med polisman Björn Löfgren i Alafors Abborresjöns fiskevårdsförening. Primitiva kontrakt med fiskerättsinnehavarna skrevs och stadgar gjordes upp. 

Nu började svårigheterna. Först måste sjön rotenonbehandlas för att få bort främst gäddan, som kan vara alltför rovgirig för att passa i ett vatten avsett för laxartade fiskar. Innan behandlingen kunde utföras måste vattenprover tas för att få en uppfattning om vattnet var lämpligt. PH-värdet visade sig vara lågt, 5,2 medans syrehalten var mycket bra. Alkaliniteten var inte mycket att hurra för heller.

Vi var tämligen oerfarna, med undantag för Leif, som genomgått en del kurser och praktisk undervisning i fiske och fiskevård för eventuell konsultverksamhet. Då hans lärare bl.a. varit fiskerikonsulent Schmuul och fiskmästare Lars Andreason i Vänersborg och Trollhättan, satte vi oss i förbindelse med dessa. De blev entusiastiska över vårt initiativ till bildandet av föreningen och ordnade genast med tillstånd för rotenonbehandlig samt kollade PH-värden m.m. Tidpunkter uppgjordes och Lars Andreason, fiskmästare vid fiskodlingen i Trollhättan, fick i uppdrag att utföra behandlingen av sjön.

Under tiden ombildades föreningen och medlemmar värvades, ty det fordrades en hel del folk till de olika jobben, som förestod. Våra tankar var redan då några år framåt. Skulle Abborresjön visa sig bra måste vi skaffa fler vatten ganska snart.

Så kom äntligen dagen för rotenonbehandlingen. Det var mycket spännande. Många medlemmar hade vi fått och dessa ställde upp med hinkar, säckar och påsar, här skulle bli fisk, ty optimister var vi. Ett par båtar anskaffades också. 
Lars hade med sig motor, rotenonaggregat och behållare. Men med Lars kom också regnet. Motorn sattes på, aggregat på plats, slangar ordnades och så bar det iväg - med styrman och slangförare. Sjön kammades igenom noggrant. Det tog några timmar. Sedan blev det att invänta eventuellt uppdykande fisk. Småabborrar började komma upp till ytan efter kort tid. Dessa togs upp med håvar utmed stränderna. Ett par smågäddor hittades också. -Var det allt? Efter någon timma ytterligare hördes ett illvrål. Titta vad ål överallt. Vi håvade och plockade ål för glatta livet. Långt uppe på land fångades ål. Vi räknade med att ca. 150 kg togs om hand denna dag. Det har väl sällan ätits så mycket ål som i dessa dagar. Det byggdes ålrökerier litet varstans och det luktade och osade av enris över hela nejden - en underbar doft!

En del ål plockades upp även dagen därpå och vi kollade sjön då och då en tid därefter. Det blav mycket dåligt med övriga fiskarter. Tillsammans 15 smågäddor, 5 sutare, en abborre på 5 hg samt några kg med s.k. tusenbröder.

Eftersom PH-värdet var så lågt, bestämdes det att kalkning måste göras. Vi betällde s.k. industrikalk från Trollhättan. Denna skulle köras ut på isen utmed stränderna. Kalkningen utfördes den 17 februari 1968. Tomas Olson höll med traktor och släpkärra. Lass på lass kördes ut och säck på säck kastades av utmed stränderna, där medlemmarna tog hand om dem och med skyfflar spred ut den.

Den s.k. industrikalken var ej så bra, den innehöll en hel del ej önskvärda föroreningar samt hade lägre calciumhalt, varför vi övergick till vanlig jordbrukskalk sedemera.

Det behövdes pengar också. Man kan ej ösa pengar ur sjön, heter det. Och det kunde inte vi heller. Vi fick vända oss till banken och låna. Rotenonbehandling, kalk, fisk och övriga utgifter måste betalas. Den 4 maj 1968 satte vi ut den första fisken sedan vattnet kollats ytterligare. Enligt förslag från Lars Andreason skulle 1000 stycken ettåriga bäckrödingar och regnbågar utplanteras, vilket alltså gjordes.

En, som var mycket glad över den rika fisktillgången efter detta utsläpp var storlommen. Men detta gladde oss, att få se denna vildmarksfågel tillbaka i förut så fisktomma vatten.

I maj 1968 införlivades Böljesjön genom att de båda fiskerättsägarna Sven Bankel  och Sven Svensson välvilligt upplät sjön till oss, mot att de själva fickbli medlemmar. Föreningen hade sitt invigningsmöte vid Abborresjön den 31 augusti detta år. Vi fiskade lite, grillade korv och hade pristävlingar. Det var en trevlig samvaro. 

Copyright © 2000 - Abborresjöns Fiskevårdsförening